"- Där framme är det... Tror jag... mumlade Malte genom den buskiga mustaschen samtidigt som han pekade med ett knubbigt finger. Ynglingarna lyssnade när den gamle talade. De visste att Maltes erfarenhet var inte att förakta. Max svängde in den gula postbilen på den stenbelagda garageuppfarten och stannade utanför den röda lilla stugan. Thord hade svårt att hålla tårarna borta. Här var det alltså.
Platsen för den sista leveransen.
Malte var den som först tog initiativet och klev ut ur bilen. Han rätade på ryggen, harklade sig och rättade till den svarta postuniformen. Han öppnade dörrarna bak på bilen och lyfte darrande ut paketet. Vetskapen om att det var det sista gjorde honom tung i sinnet... Detta var slutet. När paketet var levererat fanns det inte längre någon plats för honom. För ett ögonblick slog det honom att han kunde blivit en bra grönsakshandlare. Men det var ingen idé att gråta över spilld mjölk. Det var ändå för sent."

Det är inte lätt att vara brevbärare. Postkontor läggs ner och postarbetet omstruktureras. Vem kan man lita på i ett tidevarv då man tvingas posta sina paket i ett snabbköp? Om framtidens postkontor inte säljer frimärken, vad gör då framtidens brevbärare? En sak är säker. De delar inte ut post. Spelarna gestaltar en grupp brevbärare, de sista i sitt slag, i detta samhällsatiriska scenario i Svenil Rollspelets värld.